Tre saker som skrämde skiten ur mig som barn. #1

"Brunnsgubben"

Vår släkt har ett sommarställe. Detta är i princip beläget mitt ute i de norrländska skogarna och området innehåller en hel del gamla kvarlevor från svunna tider, så som lador och rostiga, förvrängda jordbruksredskap som ligger utplacerade högst opassande i miljösynpunkt. Samt en gammal brunn.

Denna brunn ser inte särskilt speciell ut, man tror att det är en brunn i mängden, en dussinbrunn. Men så är inte fallet, för i denna brunn bor nämligen den så kallade "Brunnsgubben". Det är i alla fall vad min mor sa till mig. Hon berättade att man minsann inte skulle gå allt för nära brunnen i fall man var ensam, för då kunde den elaka farbrorn i brunnen ploppa upp och dra ner en till hans domäner nere i underjorden. Till saken hör att man alltid var tvungen att gå förbi brunnjäveln ifall man ville gå ner till sjön för att fiska, vilket är en av huvudsysselsättningarna vid vårt sommarställe. Jag höll alltid ett säkerhetsavstånd på minst 20 meter från brunnen ifall jag gick förbi själv så att den gubbrackaren inte skulle få tag i mig, vilket han aldrig heller gjorde. Det negativa med detta var att jag aldrig fick se hur denna gubbe såg ut. Denna man som valt att leva sitt liv under marknivå i ett blött och klaustrofobiskt utrymme avskilt från samhället.

Jag har istället spekulerat fram ett par exempel på hur jag tror att han kan se ut och även illustrerat dessa efter bästa förmåga.

Förslag 1:

Med tanke på att Brunnsgubben tydligen bara attackerar ensamma gossar och faktiskt aldrig visade sig när jag tillsammans med en vuxen använde brunnen så är det mycket möjligt att han ser ut ungefär så här.

Förslag 2:

Kanske var det så att Brunnsgubben inte alls var farlig? Vi har väl alla sett exempel på missförstådda monster. Monster som i slutändan visar sig bara vara ute efter en kompis eller att bara få göra sin röst hörd? Hade denna typ av Brunnsgubbe fångat mig hade jag säkerligen blivit väl omhändertagen där nere. Serverad saft och kaka med ett kulturprogram från P1 ljudandes i bakgrunden. Denna Brunnsgubbe kan ha sett ut så här.

Förslag 3:

Kanske var det så att man misstagit sig och Brunnsgubben i själva verket är en Brunnsgumma? För att detta skulle vara en möjlighet så måste naturligtvis tanten vara lik en karl till utseendet.

Förslag 4:

Detta är den bild jag målade upp av Brunnsgubben som liten. En otäck liten farbror som ville kidnappa mig. Han skulle helt klart döda mig, men inte direkt. Istället skulle han hålla mig fången där nere ett bra tag och dra ut på det oundvikliga. Någon form av tortyr skulle förekomma och den fördelaktiga akustiken som en brunn tillhandahåller skulle få mina desperata pojkskrik att eka genom bygden.  Han hade en hatt också.

Troligen kommer jag aldrig få klarhet i hur Brunnsgubben ser ut, men jag är övertygad att någon utav dessa spekulationer är rätt nära sanningen.  Kanske har han lämnat sina brunnsdagar bakom sig och lever idag sida vid sida med oss andra i samhället. Brunnsgubben, sopgubben, granngubben? We will never know...