lördag 23 april 2011

Tre saker som skrämde skiten ur mig som barn. #1



"Brunnsgubben"



Vår släkt har ett sommarställe. Detta är i princip beläget mitt ute i de norrländska skogarna och området innehåller en hel del gamla kvarlevor från svunna tider, så som lador och rostiga, förvrängda jordbruksredskap som ligger utplacerade högst opassande i miljösynpunkt. Samt en gammal brunn.

Denna brunn ser inte särskilt speciell ut, man tror att det är en brunn i mängden, en dussinbrunn. Men så är inte fallet, för i denna brunn bor nämligen den så kallade "Brunnsgubben". Det är i alla fall vad min mor sa till mig. Hon berättade att man minsann inte skulle gå allt för nära brunnen i fall man var ensam, för då kunde den elaka farbrorn i brunnen ploppa upp och dra ner en till hans domäner nere i underjorden. Till saken hör att man alltid var tvungen att gå förbi brunnjäveln ifall man ville gå ner till sjön för att fiska, vilket är en av huvudsysselsättningarna vid vårt sommarställe. Jag höll alltid ett säkerhetsavstånd på minst 20 meter från brunnen ifall jag gick förbi själv så att den gubbrackaren inte skulle få tag i mig, vilket han aldrig heller gjorde. Det negativa med detta var att jag aldrig fick se hur denna gubbe såg ut. Denna man som valt att leva sitt liv under marknivå i ett blött och klaustrofobiskt utrymme avskilt från samhället.

Jag har istället spekulerat fram ett par exempel på hur jag tror att han kan se ut och även illustrerat dessa efter bästa förmåga.

Förslag 1:

Med tanke på att Brunnsgubben tydligen bara attackerar ensamma gossar och faktiskt aldrig visade sig när jag tillsammans med en vuxen använde brunnen så är det mycket möjligt att han ser ut ungefär så här.


Förslag 2:

Kanske var det så att Brunnsgubben inte alls var farlig? Vi har väl alla sett exempel på missförstådda monster. Monster som i slutändan visar sig bara vara ute efter en kompis eller att bara få göra sin röst hörd? Hade denna typ av Brunnsgubbe fångat mig hade jag säkerligen blivit väl omhändertagen där nere. Serverad saft och kaka med ett kulturprogram från P1 ljudandes i bakgrunden. Denna Brunnsgubbe kan ha sett ut så här.


Förslag 3:

Kanske var det så att man misstagit sig och Brunnsgubben i själva verket är en Brunnsgumma? För att detta skulle vara en möjlighet så måste naturligtvis tanten vara lik en karl till utseendet.


Förslag 4:

Detta är den bild jag målade upp av Brunnsgubben som liten. En otäck liten farbror som ville kidnappa mig. Han skulle helt klart döda mig, men inte direkt. Istället skulle han hålla mig fången där nere ett bra tag och dra ut på det oundvikliga. Någon form av tortyr skulle förekomma och den fördelaktiga akustiken som en brunn tillhandahåller skulle få mina desperata pojkskrik att eka genom bygden.  Han hade en hatt också.


Troligen kommer jag aldrig få klarhet i hur Brunnsgubben ser ut, men jag är övertygad att någon utav dessa spekulationer är rätt nära sanningen.  Kanske har han lämnat sina brunnsdagar bakom sig och lever idag sida vid sida med oss andra i samhället. Brunnsgubben, sopgubben, granngubben? We will never know...



onsdag 6 april 2011

Coola Killar

Killar strävar oftast efter att vara coola. Dem flesta misslyckas totalt, medan några lyckas desto bättre. Sedan finns det den lilla skara som gör precis allting rätt. De är sällsynta, men de finns!


Jag råkade av en slump få syn på ett riktigt praktexemplar när jag under en kväll fördrev tiden med lite planlöst surferi i cyberrymden. Den extrema coolheten träffade mig som ett knytnävsslag i ansiktet och jag var tvungen att gnugga mig i ögonen för att försäkra mig om att det inte var John Blund som spelade ett elakt spratt med mig. En självisk man skulle säkerligen behålla denna upptäckt för sig själv i studiesyfte för att förbättra sin egen så kallade "coolness". Men inte jag, jag kommer naturligtvis dela med mig av mitt fynd.

Behold!



Här står han.  Med händerna avslappnat i sina hängselbyxor och med en antydan till ett leende hälsar han en välkommen till sin vindsvåning. Jag vet inte vad han heter, men jag vill veta. Jag vill veta hans namn mest utav allt i hela världen. Men för enkelhetens skull kallar jag honom hädanefter Jamal Phoenix, för det är vad jag hoppas att han heter.


Jamal Phoenix stirrar rakt in ens själ och jag känner mig 10 år yngre. Hans stil liknar naturligtvis ingenting annat, Jamal är inte en död fisk som följer med strömmen. Han är en välbygd adonisfisk som färdas motströms. På land. I en fucking pansarvagn!




Jag kan inte tänka mig annat än att Jamal Phoenix vunnit flertalet skönhets/idrotts/kroppsbyggartävlingar. Det är antagligen dessa prispengar gjort det möjligt för honom att ha en sådan här fantastisk datorutrustning hemma i sin vindsvåning. Datorn ser tamigfan ut som ett rymdskepp och det skulle inte heller förvåna mig om det var så, det skulle förklara mycket. Notera även bilden hängandes i bakgrunden, Jamal är även konstnärlig. Är du förvånad? 


Jamal Phoenix. Du man bland gossar, jag applåderar dig och dina oljefyllda biceps och jag kan bara önska att jag en vacker dag lyckas bli en tredjedel så cool som du.

måndag 4 april 2011

Nattliga aktiviteter III

Nattjobb under en helg. Det betyder givetvis paintbatalj.
Dock enbart två teckningar denna gång på grund av bristande tid och ork under fredagen.



Nyckelord:  Akustik, Brott, Livboj
(Klicka för större bild)
Titel: Ljudtest
Konstnär: Dani


Titel: I en annan del av Los Angeles
Konstnär: Elias

Vinnare: Dani

Det står nu 7-5 till Dani och som ni alla förstår så har denna tidigare ärofyllda tävling blivit korrumperad och fullständigt genomsyrad av domarmutor och allmänt fusk. Med tanke på att jag låg under valde jag att gå på ett säkert kort och inkludera Hasselhoff, han förlorar ju liksom aldrig.

Men ack, The Hoff has been hassled...