"Black Swan" blev den andra oscarsrullen på kort tid som avverkats på bio efter True Grit. Första gången jag hörde talas om denna film var när jag av en händelse såg en kompis läsa något på Internet om en mycket het scen mellan Natalie Portman och Mila Kunis som skulle vara med. Viktigt att poängtera att det var en kompis som surfade fram denna snuskinformation, inte jag. En kompis.
Trots att det uppenbarligen förekommer okristligheter i filmen verkade den allt mer intressant efter att ha läst på lite mer om den. Natalie Portman brukar vara duktig, kritiken var i överlag bra och sen skadade det ju inte heller att min framtida fru (Mila Kunis) också medverkar.
"Ledsen grabben. Jag är tingad."
Redan från början märks det att det här är ingen feelgood-film. Deppstämningen är påtaglig redan från start och det tar inte länge innan man börjar se små tecken på att Portmans karaktär inte är riktigt kry. Detta är också det som gör att filmen är så bra. Den obehagliga stämningen påverkade mig verkligen och gav mig nästan en klaustrofobisk känsla under hela filmen. Vilket ju är riktigt fånigt, biografer är ju rätt stora och rymliga. Vad jag förstått så är Darren Aronofsky, mannen som stått för regin, något av en expert på deprimerande filmer. Jag har själv bara sett "The Wrestler" förutom denna och den var väl inte direkt någon skrattframkallande film det heller.
Portman och hennes stunt double på väg ut från sminket.
Filmen kretsar kring balettdansösen Nina Sayers (Portman, duh!), som pressar sig till det yttersta för att göra bra ifrån sig som huvudrollsinnehavaren i en uppsättning av Svansjön. Uppsättningen regissör är inte direkt en mysig herre, hon får dåliga vibbar av en kollega (Kunis) och hennes mor är weird. Att skutta omkring på en scen och porträttera en dansant sjöfågel är med andra ord inte lika lätt som det låter!
Skådespeleriet är är mycket bra, Portman är väl värd sin lilla guldfarbror som hon fick för sin roll. Även övriga skådespelare sköter sig fint. Det är vackert att titta på och musiken är stämningsfull och passande. Jag kom till och med på mig själv att tänka att "Man kanske skulle ta och se en riktig balett någon gång". Denna mycket konstiga fundering avbröts dock abrupt av att en av mina testiklar ljudligt ramlade av och damp i biografgolvet i samband med denna absurda tanke.
"Jag bröt nyss 4 tår. Men det skiter jag i, för jag är en asgrym svan!"
Som ni förstår är jag mycket nöjd med denna film och jag kan inte annat än rekommendera den varmt ifall ni skulle vara överdrivet glada någon dag. Ta då en titt på Black Swan och ni kommer genast ha balanserat ut glädjen till en lite mer normal, vardaglig svennedeppsnivå och fått en fin filmupplevelse på köpet.
Ja det stämmer mina damer och herrar! Trots att 2011 blott har börjat så har en vinnare utsetts. När juryn fick se detta bidrag rådde det ingen tvekan om att detta knappast skulle kunna överträffas.
Ett stort grattis till Rupa Sahir
Juryns motivering:
"Med en blick som skulle kunna få den mest kyska abedissan att sprätta ur sin nunnetunika trollband Rupa juryn och fick våra hjärtan att klappa i takt med hans livliga mustasch. Efter att ha hämtat oss från den lamslående kåtshocken var beslutet enhälligt. Rupa skall ha sitt pris!"
Vår intervjuare Elias hade även turen att få en kort pratstund med Rupa.
Så Rupa, hur känns det nu så här efteråt?
(Rupa tittar på mig i närmare fem minuter innan han svarar)
"Asbra."
Vad skall du göra för prispengarna på 10 000 kronor?
(Rupa skrattar glatt åt frågan och gapar sedan stort till svar)
Hur lyder dina planer nu framöver? Hur ser våren ut för Rupa?
Jag ska ställa upp i mustaschkampen och vinna! Sen tänker jag fortsätta gå på sportevenemang och stirra på folk. Det är min passion här i livet.
(Därefter avslutas intervjun eftersom Rupa förs bort av ett gäng vitklädda farbröder i en stor bil. Han bjuder oss en sista gång på den vinnande blicken genom bakrutan när han skjutsas bort i fjärran mot nya stordåd.)
Har suttit nu ett tag och försökt förlösa en bloggidé värd att skriva om, men ack, det verkar vara förstoppat denna afton.
Men så snubblade jag plötsligt över en video som var så tillfredsställande att titta på att jag kände att den var värd en liten skrivelse om.
Jag ger er:
"Mobboffer tvångsmatar plågoande med asfalt"
Efter att ha sett denna video var jag tvungen att ställa mig upp och påbörja en slow clap till denna välgödda gosses ära. Notera att smällen var så omfattande att den lille rackaren förvandlades till gollum. Fantastiskt!
And then he walks away.
Like a BOSS!
OBS
Filmklippet verkar inte riktigt gillas av Youtubefolket, de uppladdade filmerna av denna fantastiska händelse tas bort med jämna mellanrum.
Kan inte tolka detta på något annat sätt än att Youtube hejar på mobbare! OBS
En kund kallade mig nyss för "keff gammal gubbe" över telefon.
Efter detta samtal slog det mig att jag aldrig riktigt fått kläm på vad "keff" betyder exakt, så jag bestämde mig därför att ta reda på vad den trevliga unge mannen menade.
Det visade sig att det är ett slanguttryck för "konstig", "kass", "urusel" etc.
MEN
Ordet är usprungligen ett arabiskt uttryck för "bra", "trevlig" eller "rolig".
Så med andra ord uppfattade han mig antingen så här:
En äldre herre som högst troligt faller in under kategorin "konstig".
Eller så här:
Världens trevligaste gubbe.
Naturligtvis kör vi därför en omröstning!
Vilken stil bör jag köra på? En tokig, föga fotogenisk äldre herre med guldtänder eller en astrevlig gubbstrutt som är vass på att få folk att sjunga i grupp.
You decide!
Under min morgonsurf så gled jag in på Expressen.se.
Lite skidnyheter, en minister gnäller på att SMHI ger fel prognoser (Ja FU SMHI. Mer sol vill vi ha!) och sedan, några nyheter ner, får jag som så många gånger förr på en nyhetssida syn på han här:
*ler*
Alla måste vi någon gång fått en dos Fadde Darwich och detta just tack vare att han dyker upp i media titt som tätt. Idag var det med nyheten "Fadde om nya kärleken: Hon är inte som andra". Jo, just det. Fadde har hittar sig ett nytt fruntimmer, en undersköterska!
Så till min stilla undran:
Varför?
Varför i helvete?!
Varför skrivs det inte mer om denna fantastiska man? Jag menar karln har ju för satan varit i hop med ultrababen Linda Rosing, är en sjuhelsikes ståuppkomiker, är världens hårdaste dörrvakt och har fucking suttit i fängelse!
Jag och förmodligen många andra med mig kräver att denna gud bland vanliga män får mer utrymme i media. Med ett sådant fartfyllt liv som han har så bör det vara högst rimligt att man i alla fall får minst en nyhetsnotis per dag i de större dagstidningarna. Jag har fortfarande exempelvis aldrig sett röken av någon rubrik så som Faddes morgonrutin: - "Jag kissar alltid efter frukosten. På så sätt blir det lite högre tempo!", eller Fadde blir ny kommentator av nattens Oscarsgala - "Min favoritfilm är nyaste Star Wars".
Det är tidningarnas plikt att ge oss läsare vad vi vill ha och mer av det här!
Denna bild togs i Juni. Så kylig är Fadde!
Visste ni för övrigt att Fadde fått den före-detta tungviktsmästaren i UFC och tidigare King of Pancrase Bas Rutten att gråta? Jo, det har han tydligen.
När en medlem ur resesällskapet gled in på Coop innan resan för att köpa proviant och sedan av vad han själv insisterade var en slump, visade upp ett paket kondomer i storlek "GRANDE" visste jag att detta kommer bli en episk resa. "El Grande" var född.
Jag skall medge att det fanns en viss oro från min sida inför denna tripp. Detta eftersom kryssningar sägs vara ett tillhåll för så kallade douchebags. Kan säga att det stämmer. Det utövades en hel del "douchebaggery" på detta fartyg, men likt en stråle av solljus som skär igenom den mörkaste natthimlen gled vårt glada gossegäng igenom detta fientliga landskap helt oberörda av detta.
Han var med på båten
Istället för att försöka beskriva allt som hände under detta episka äventyr har jag valt att berätta ett par episoder som gjort sig lite extra hemmastadda i mitt hjärnkontor.
En livsomvälvande upptäckt
Vi sitter samlade i vår trånga lilla hytt.
Kvällen är fortfarande ung och ännu har inte så stora mängder alkohol inmundigats. Detta är viktigt att poängtera
"El Grande" utbrister:
-Borde inte vi se havet och isen genom fönstret snart!?
Övriga gruppen svarar förvånade, men samtidigt lite oroade över "El Grandes" hälsa:
-Nej. Det är inget fönster, det är en spegel.
The (arm)Wrestler
Detta sker cirka en timme efter föregående händelse.
Jesper berättar att han av någon outgrundlig anledning kan få ett sug efter att träna när han dricker alkohol och då menade han inte cykla på motionscykel, aerobics eller något annat fjolligt. Han syftade på hård, manlig styrketräning. Han ville pumpa järn!
Dessvärre var gymateraljer en bristvara på denna båt, så för att stilla sitt begär efter fysisk aktivitet bestämde han sig för att fråga de övriga medresenärerna ifall de ville bryta arm med honom. Han gick därför vänligt men bestämt iväg för att knacka på alla hyttdörrar på hela båten för att kolla om någon likasinnad fanns ombord.
Det gjorde det inte.
Denna beundransvärda målmedvetenhet avbröts dock hastigt när herren i fråga nyfiket rusat iväg mot motsatt sida av hyttkorridoren efter att ha utbrustit:
-Kolla! En naken man!
Narkolepsi - En folksjukdom
"El Grande" somnade på golvet i väntan på att frukostbuffén skulle öppna.
Douchebags, finnar, svenskar, besättningsmän och barnfamiljer pekade och skrattade åt honom och han missade även själva buffén.
That is all.
Vem vågar väcka "El Grande"? Inte jag i alla fall...
Jesper skiter i barnen i Afrika
Efter att ha sovit väldigt skönt och länge skulle naturligtvis så kallad bakismat ätas och som alla vet är hamburgare ett bra val i detta sammanhang.
Vi beställde alla in en stor och saftig hamburgare med tillhörande tallrik och strips på "Grill House" och alla burgare försvann väldigt fort.
Utom en...
På Jespers tallrik låg en till synes orörd hamburgare. Det saknades enbart tre små bortgnagda fragment av detta storslagna bygge av bröd och kött.
Den oerhört söta servitrisen återvände och frågade Jesper med darrande läpp ifall maten smakade illa? Han tittade på henne nonchalant och svarade med oberörd min att han inte var hungrig.
Servitrisen sprang snyftandes därifrån, vi hörde kocken gråta och utbrista mången hjärtskärande ord på finska inifrån köket och våra bordskamrater tittade skräckslagna ner i sin mat för att inte reta upp denna kallhjärtade man.
Jesper reste sig upp och gick. Utan att se sig om.
(Vissa delar av ovanstående historia kan ha överdrivits en smula)
Sen åkte vi hem. Med en buss.
Jag vill avsluta denna lilla berättelse med att först och främst tacka de inblandade men även med att dela med mig av en fantastisk liten musiksnutt som borde ligga alla som någon gång rest med Silja Galaxy varmt om hjärtat.
