DISCLAMER:
Åsikterna i denna recension är blott dessa av en helt vanlig gosse som gillar att titta på film då och då.
Han märker oftast inte om bildspråket ger en insyn i regissörens trasiga uppväxt i en husvagn på den amerikanska landsbygden, han känner med all sannolikhet inte heller till vad manusförfattarens farbror heter eller vilket betyg huvudrollsinnehavaren fick i religion.
Jag vill i och med detta varna eventuella proffessorer i filmologi då de kan ta skada av att läsa denna recension. Dessa bör istället hälla upp ett litet glas rödvin, mysa ner sig i skinnfotöljen och titta på en liten estnisk kortfilm istället.
Jag gillar westernfilmer. Det är manligt, skitigt och folk skjuter på saker, alltså allt som behövs för att en film ska bli intressant.
True Grit hade jag hört talas om innan, det var snack om att den skulle vara riktigt bra, hade nominerats till priser och grejer men jag hade ingen aning om att det var en westernfilm. Intresset blev därmed betydligt större från min sida när jag råkade få syn på en trailer till filmen samt såg att Jeff Bridges var med och skulle ha en ögonlapp på sig till råga på allt.
Herr bridges tycker jag om. I ärlighetens namn har jag inte sett så värst många filmer med karln, men jag har varit ett fan sedan jag såg hans gestaltning av "The Dude" i "The Big Lebowski" och han har gjort bra ifrån sig i de få filmer jag sett sedan dess.
 |
| "Yeah, well, that's just, like, your opinion, man." |
Filmen gjorde mig inte besviken, dock fick jag en lite annorlunda känsla när jag såg den än vad jag hade väntat mig. Det kändes mer som en "feelgood"-film än en manlig actionwestern som jag trodde det skulle vara. Med det sagt fanns det helt klart med härlig "manlyness" i rullen, denna levererades också oftast av den burduse Rooster Cogburn som Bridges gestaltade mycket trovärdigt. Folk sköts även ihjäl och westernklicheér införlivades så kan inte direkt klaga.
Filmen handlar om 14-åriga Mattie Ross som anställer Rooster för att få tag på rackaren som mördat hennes far. Under jaktens gång hinner de bland annat träffa på en mycket originell tandläkare med förkärlek för djurhudar och en skrytsam Texas Ranger där den sistnämnda liraren spelades mycket skickligt av Matt Damon.
Ett orosmoment var den lilla damen som historien kretsade om. Människovalpar i filmer kan vara otroligt störande, men tack och lov tycker jag att Hailee Steinfeld som spelade den arma fadersberövade flickan gjorde ett bra jobb och höll sig ickeirriterande i stort sett hela filmen.
 |
| "När jag inte kärnar smör och föser kor lyssnar jag på Justin Bieber" |
Summa sumarum så var det helt enkelt en mycket schysst film. Ett trevligt hämndäventyr som utspelar sig i vackra westernmiljöer och intressanta, välspelade karaktärer. Det kändes dock som att något saknades, men kan inte riktigt sätta fingret på vad. Kanske någon liten skottlossning till eller en liten extra loska med tuggtobak hade gjort susen, jag vet inte.
(Cowboy)hatten av till bröderna Cohen, det här styrde ni upp bra.
True Grit får 3.5 alkoholiserade kopojkar av 5.
