Dagens Recension: "Black Swan"

"Black Swan" blev den andra oscarsrullen på kort tid som avverkats på bio efter True Grit. Första gången jag hörde talas om denna film var när jag av en händelse såg en kompis läsa något på Internet om en mycket het scen mellan Natalie Portman och Mila Kunis som skulle vara med. Viktigt att poängtera att det var en kompis som surfade fram denna snuskinformation, inte jag. En kompis.

Trots att det uppenbarligen förekommer okristligheter i filmen verkade den allt mer intressant efter att ha läst på lite mer om den. Natalie Portman brukar vara duktig, kritiken var i överlag bra och sen skadade det ju inte heller att min framtida fru (Mila Kunis) också medverkar.

"Ledsen grabben. Jag är tingad."

 Redan från början märks det att det här är ingen feelgood-film. Deppstämningen är påtaglig redan från start och det tar inte länge innan man börjar se små tecken på att Portmans karaktär inte är riktigt kry. Detta är också det som gör att filmen är så bra. Den obehagliga stämningen påverkade mig verkligen och gav mig nästan en klaustrofobisk känsla under hela filmen. Vilket ju är riktigt fånigt, biografer är ju rätt stora och rymliga. Vad jag förstått så är Darren Aronofsky, mannen som stått för regin, något av en expert på deprimerande filmer. Jag har själv bara sett "The Wrestler" förutom denna och den var väl inte direkt någon skrattframkallande film det heller.


Portman och hennes stunt double på väg ut från sminket.

Filmen kretsar kring balettdansösen Nina Sayers (Portman, duh!), som pressar sig till det yttersta för att göra bra ifrån sig som huvudrollsinnehavaren i en uppsättning av Svansjön. Uppsättningen regissör är inte direkt en mysig herre, hon får dåliga vibbar av en kollega (Kunis) och hennes mor är weird. Att skutta omkring på en scen och porträttera en dansant sjöfågel är med andra ord inte lika lätt som det låter!

Skådespeleriet är är mycket bra, Portman är väl värd sin lilla guldfarbror som hon fick för sin roll. Även övriga skådespelare sköter sig fint. Det är vackert att titta på och musiken är stämningsfull och passande. Jag kom till och med på mig själv att tänka att "Man kanske skulle ta och se en riktig balett någon gång". Denna mycket konstiga fundering avbröts dock abrupt av att en av mina testiklar ljudligt ramlade av och damp i biografgolvet i samband med denna absurda tanke.

"Jag bröt nyss 4 tår. Men det skiter jag i, för jag är en asgrym svan!"



Som ni förstår är jag mycket nöjd med denna film och jag kan inte annat än rekommendera den varmt ifall ni skulle vara överdrivet glada någon dag. Ta då en titt på Black Swan och ni kommer genast ha balanserat ut glädjen till en lite mer normal, vardaglig svennedeppsnivå och fått en fin filmupplevelse på köpet.

Black Swan får 8 lyckopiller av 10.